Löpt bland sälar

  • löpt bland sälar
  • Blöt sadel
  • Löpning blåsor på tårna

    • •

    Singasteinn

    Artifact in Norse mythology

    In Norse mythology, Singasteinn (Old Norse "singing stone" or "chanting stone") is an object that appears in the account of Loki and Heimdall's fight in the form of seals. The object is solely attested in the skaldic poem Húsdrápa. Some scholars have interpreted it as the location of the struggle, others as the object they were struggling over.

    Húsdrápa

    [edit]

    The scene is described in the skald Úlfr Uggason's Húsdrápa, as found in the 13th century IcelandicProse Edda:

    Old Norse:
    Ráðgegninn bregðr ragna
    rein at Singasteini
    frægr við firna slœgjan
    Fárbauta mǫg vári;
    móðǫflugr ræðr mœðra
    mǫgr hafnýra fǫgru,
    kynnik, áðr ok einnar
    átta, mærðar þǫ&#;ttum.[1]
    Arthur Gilchrist Brodeur's translation:
    The famed rain-bow's defender,
    Ready in wisdom, striveth
    At Singasteinn with Loki,
    Fárbauti's sin-sly offspring;
    The son of mothers eight and one,
    Mighty in wrath, possesses
    The Stone ere Loki cometh:
    I make known songs of praise.[2]

    Interpretations

    [edit]

    In the Prose Edda, Snorri Sturluson interprets Singasteinn as the skerry at which Loki and Heimdall

    •

    Evolution bland säldjuren

    Man ansåg tidigare att säldjuren har följt två olika utvecklingslinjer. dem ska äga löpt sidled, den en i norra Stilla havet och den andra inom norra Atlanten. Stillahavslinjen troddes ha sitt ursprung inom en hundliknande anfader, likt anpassade sig till en liv inom havet på grund av att utnyttja de oerhörda födoresurser vilket där stod till buds. Atlantlinjen troddes ha utvecklats från ett utterliknande förfader. Dessa numeriskt värde "linjer" utgjorde länge basen för indelningen av sälarna, men efter nyare forskningar som gjordes anses detta troligare för att alla sälar har identisk förfader dock sedan utvecklas åt numeriskt värde olika håll.

    Fossil av sälliknande djur besitter påträffats inom avlagringar likt är ca 25 miljoner år gamla. För valrossar och öronsälar hittade man de äldsta fossilen vid öar inom norra Stilla havet, samt för öronlösa sälar finns liknande fynd från norra Atlanten.

    Säldjuren existerar anpassade mot livet inom vatten. dem har strömlinjeformade huvuden samt kroppar samt ett tjockt lager underhudsfett. De äger stora utskjutande ögonsom ser bra även under dåliga ljusförhållanden samt har många små alternativt saknar helt ytteröron. dem har stora elastiska näsborrarna som kunna öppnas samt stängas efter behov. Ge

  • löpt bland sälar

    • •

    Sälar

    Sälar (Pinnipedia) är en djurgrupp i ordningen rovdjur. Man indelar de 33 arterna i tre familjer – öronsälar, öronlösa sälar och valrossar. Det vetenskapliga namnet är sammansatt av latinetspinna = fena och pes = fot.

    Sjökatt är ett namn som använts av jägare som en benämning för säl.[1]

    Utseende

    [redigera | redigera wikitext]

    Sälar når en längd av mellan 1,20 och 6 meter.[2] Vikten varierar mycket med de 25 kilogram tunga honorna av antarktisk pälssäl (Arctocephalus gazella) i ena änden och de upp till kilogram tunga hannarna av sydlig sjöelefant (Mirounga leonina) i andra änden. Många arter har en utvecklad könsdimorfism – hannar av sjöelefanter väger ibland fyra gånger mer än honor.

    Huvudet skiljer sig obetydligt från resten av den spolformiga kroppen och svansen är bara rudimentär. Extremiteterna, kallade labbar, sitter fram till armbåge respektive knäet inuti kroppen.[2] Dessa egenskaper är en anpassning till livet i vattnet.

    Tänderna skiljer sig inte så mycket från andra rovdjurs.[3] Oftast har de två eller fyra framtänder, hörntänder och 12 till 24 kindtänder med lika utseende. Några arter, till exempel krabbätarsälen, har tänder s