Gunnar wingård
•
Carl-Gunnar Wingård
E. W. Hornung och Eugene Presbrey
Gustaf Janson
James Montgomery
Paul Gavault och Maurice Ordonneau
Fritz Reuter
André Monetzi-Eon och Nicolas Nancey
Fritz Friedmann-Frederich
B. Decker och Robert Pohl
Oscar Wennersten
Karl-Ewert och Karl Gerhard
Björn Hodell
Otto Hellkvist
•
Gunnar Wingård
Rudolph Lothar
Lucien Armont
Wilhelm Meyer-Förster
August Strindberg
William Shakespeare
Hermann Sudermann
Max Bernstein
Ernst Didring
Arthur Bernède
Henry Bernstein
George Bernard Shaw
Hjalmar Bergstrøm
Oscar Blumenthal och Gustav Kadelburg
Palle Rose
•
Gunnar Wingård
Anders Gunnar Wingård (født i Stockholm, død 7. oktober i samme by) var en svenskskuespiller.
Han ble først ansatt ved Hjalmar Selanders teatersällskap (–). Deretter ble han engasjert ved Svenska Teatern i Helsingfors i , og i ble han ansatt hos teatersjef Albert Ranft, som en tid eide alle privateide teatre i Stockholm. Den første tiden hos Ranft spilte Wingård på Vasateatern. Siden gikk han over til et av Ranfts andre teatre, Svenska teatern i Stockholm.[2]
Wingårds utseende och väsen gjorde honom till en vinnande förste älskare, men han visade sig äfven behärska satiriska uppgifter och karaktärsroller, han gaf trovärdigt och okonventionellt både den lysande, lidelsefulle polske ädlingen, den själfsvåldige ynglingen och det gamla originalet. Hans spel egde ungdomlig värme, kraft och humor
R-n B. i Nordisk familjebok
I giftet han seg med skuespilleren Harriet Bosse, som var skilt fra forfatteren August Strindberg. Sammen fikk de sønnen Bo,[3] men ble skilt allerede i Året etter skilsmissen begikk Wingård selvmord.[2]
Sønnen Bo G. Wingård var sjef for Norsk filminstitutt fra det ble etablert i og mange år fremover.