Kvävefixering skog

•

Kvävefixering

Kvävefixering är förmågan hos en organism att binda kvävgas, gasformigt kväve. Kväve är ett näringsämne som alla organismer behöver för att fungera, men det är bara kvävefixerarna som kan ta kvävet direkt från luften. Kvävefixerande organismer finns både på land och i vatten.

Kvävefixering i sjöar och hav

[redigera | redigera wikitext]

De organismer som kan fixera kväve i sjöar och hav är framför allt vissa arter av cyanobakterier. Dessa arter är alltså inte beroende av mänskliga kväveutsläpp, utan är självförsörjande på kväve. De gynnas av varmt väder, höga fosforhalter och låga kvävehalter, då de har stora konkurrensfördelar jämfört med andra arter.

Kvävefixerande cyanobakterier trivs dock inte under alla sådana förhållanden. Vid vissa salthalter och vid brist på bl.a. järn verkar de inte blomma.

Hur mycket kväve som fixeras vid olika förhållanden är en fråga som det tvistas om inom forskningen. Svaret på den frågan påverkar frågan om vi behöver rena kväve, fosfor eller båda delar när det gäller utsläpp till sjöar och kustområden.

Den rådande övertygelsen har länge varit att kvävefixeringen är viktigare för sjöar än för hav. Därför anses fosforr

•

Biotiska och abiotiska processer på grund av kvävefixering

den kvävefixering är uppsättningen biologiska samt icke-biologiska processer som producerar kemiska kväveformer som existerar tillgängliga på grund av levande varelser. Tillgången vid kväve kontrollerar väsentligt ekosystemens och globala biogeokemiens funktion, eftersom kväve är ett faktor vilket begränsar den primära produktiviteten i markbundna och akvatiska ekosystem..

I vävnaderna hos levande organismer existerar kväve ett del från aminosyrorna, enheter av strukturella och funktionella proteiner, såsom enzymer. detta är även ett viktigt kemiskt element i konstitutionen av nukleinsyror och klorofyll.

Dessutom sker dem biogeokemiska reaktionerna av koldioxidreduktion (fotosyntes) samt koloxidation (respiration) genom förmedling av kvävehaltiga enzymer, eftersom de existerar proteiner.

I dem kemiska reaktionerna i den biogeokemiska kvävecykeln förändras detta element dess oxidationstillstånd ifrån noll mot N_2,en 3 inom NH₃, 3+ i nr₂^-och NH₄⁺ , och mot 5+ inom nr₃^-.

Flera mikroorganismer utnyttjar den energi såsom genereras inom dessa kväveoxidreduceringsreaktioner och använder den inom sina metaboliska processer. detta är dessa mikrobiella reaktioner, som

•

Tropiska skogar är allierade i kampen mot klimatförändringarna. Växande träd absorberar koldioxidutsläpp och lagrar dem som vedartad biomassa. Som ett resultat, återplantering av mark som en gång röjts för avverkning, brytning, och jordbruk ses som ett kraftfullt verktyg för att låsa upp stora mängder koldioxidutsläpp i de sydamerikanska tropikerna.

Men ny forskning publicerad i Naturkommunikation visar att tropiska skogars förmåga att låsa upp kol beror på en grupp träd som har en unik talang – förmågan att fixera kväve från atmosfären.

Studien modellerade hur blandningen av trädslag som växer i en tropisk skog efter en störning, som att klippa, kan påverka skogens förmåga att binda kol. Teamet fann att närvaron av träd som fixerar kväve kan fördubbla mängden kol en skog lagrar under sina första 30 år av återväxt. Vid mognad, skogar med kvävefixering tog upp 10% mer kol än skogar utan.

Sarah Batterman, en forskare vid Cary Institute of Ecosystem Studies och medförfattare på tidningen, förklarar, "Vi vill använda detta arbete för att vägleda tropisk återplantering för att optimera kolupptag och motståndskraft. Detta kräver förståelse för vilken blandning av träd s