Skatan fågel
•
Skata
Skata (Pica pica) är en kråkfågel inom släktetskator. Den förekommer i stora delar av Eurasien och norra Afrika. I Europa är skatan vanlig, särskilt i bebodda områden, och med sin karakteristiska svartvita fjäderdräkt och påfallande långa stjärt är den svår att förväxla med andra arter. Skatan är ofta starkt knuten till mänsklig bebyggelse, en så kallad kulturföljare, och uppträder både i städer och på landsbygden. Den häckar också i kustområden. Skatan är allätare och ses ofta proviantera på marken. Den äter både animalisk och vegetarisk föda under hela året.
Grundfärgerna hos nominatformen av skata är svart och vit. Skatan och övriga arter i släktet skator skiljer sig från andra kråkfåglar främst genom sin långa och kilformade stjärt. Stjärten är ofta lika lång som den övriga delen av kroppen, i varje fall längre än de korta och breda vingarna. Näbben och fötterna är svartgrå och ganska grova. Buk, kroppssidor och skuldror är vita, och handpennorna är övervägande vita. Den resterande fjäderdräkten är svart med metallglans. Stjärtfjädrarna och ytterfanen på vingpennorna skimrar på nära håll i metalliskt grönt, blått eller purpur beroende på ljusförhållandena. På vår
•
Skatan (pica pica) trivs särskilt väl i människans grannskap och uppfattades därför ofta som en lyckofågel som tillexempel kunde förebåda besök. Skatbon har varit särskilt viktiga att skydda för de bringar lycka och trevnad sägs det. Den som rev ett bo skulle drabbas av olycka. Det berättas om bönder som blivit galna när de skjutit skator och rivit ned bon. Och om man sköt en skata så skulle man inte få mer byte. Mötte man en skata på väg så var man tvungen att vända hem och behandla sig med eld för att återfå lyckan.
Men man kunde också ha nytta av skatorna. Man spikade tillexempel ibland upp fåglarna ovanför stallporten för att skydda hästarna. Och om man lade ett hönsägg i ett skatbo och lyckades få skatan att ruva, skulle man få en särdeles god värphöna, sades det.
Trots den svartvita skruden som för tankarna till en stilig frack är en vanlig uppfattning om skatan att den är både lömsk och tjuvaktig. En allmän föreställning är att skatan älskar det som glänser och att den inte drar sig för att stjäla värdesaker.
I folktron ansågs skatan ibland vara en olycksbringande fågel. Den betraktades ofta som Skams (djävulens) anhängare och ansågs vara förbunden med häxorna. S
•
»
Gunnar Lind
Det finns några fåglar som är starkt bundna till mänsklig bebyggelse samt en från dem är skatan. Den tillhör kråkfåglarna och detta är förmodligen den enda fågel likt alla känner igen. ifall skatan vore sällsynt skulle den existera mycket önskvärd för den är enstaka vacker fågel i sin svarta samt vita dräkt. Även inom folktron besitter skatan blivit omnämnd samt man trodde förr för att den kunde spå väder. Byggde dem boet högt upp inom träden skulle sommaren bli regnig dock byggde dem lågt så skulle sommaren bli torr och varm. Gårdsskatorna skulle man artikel rädd ifall för dem bringade lycka till gården. Dessa tankegångar torde sakna verklighetsförankring.
Trots för att skatorna inom alla tider funnits inom närheten från människor blir man inte någonsin riktigt förtrolig med dem utan dem är ständigt mycket vaksamma och håller sig på en viss distans. en beteende vilket skiljer skatan från våra övriga fåglar är för att den varenda dag beneath året besöker sitt bo. Nedan äger jag skriv